camillanordahl

Det är en seeg fredag hemma hos familjen Andersson/Nordahl/Stadin idag. Har inte gjorts många knop idag heller.. Det går på halvfart, utom för Nelly möjligtvis. Hon härjar på som vanligt, busfröt ;P. Skönt med en slapp dag. Imorgon är en ny dag med förhoppningsvis mer krafter och mer händelser ;). Allt i mitt liv börjar lugna ner sig nu, och det märks. Allt kommer över mig och jag börjar känna symptomen/erna som gjorde mig mer eller mindre deprimerad i nästan 3 månader förra året. Jag har intalat mig själv att låta allt skölja över mig, likt en våg med saltvatten. Och att jag ska bearbeta det som det kommer, och jag försöker verkligen. Vissa dagar är bättre, vissa dagar är sämre. Den senaste veckan har varit sisådär. Jag är verkligen som en tickande bomb. Minsta lilla "motgång" och det smäller, på en gång. Mina barn, sambo får verkligen stå ut med mycket. Sur och grining, irriterad, och lättretlig mamma o sambo lär inte vara det första på deras önskelista, men så är fallet. Jobbar verkligen dagligen med mina "utbrott" men det känns för stunden som att det är ett onödigt ont, pga av hur det har varit och sett ut i mitt liv de senaste månaderna. Men jag lovar, och tänker dagligen verkligen på att jag M-Å-S-T-E bättra mig, och kanske tänka till en, två, tre gånger innan det "smäller"! För som en mycket klok och nära vän sa till mig för ett tag sen. " Man måste tänka på att varje dag är som en gåva, man vet aldrig hur länge man har varandra. Ta vara på varje dag, och lev den som om det vore din sista! " Och det är så SANT som det är sagt. Man vet aldrig hur länge man har varandra, det kan verkligen hända vad som helst, när som helst. Livet är verkligen för kort för att gå och vara sur, irriterad och säga ord som man inte menar till de som står en närmast, som är ens LIV! Man kan visst ha dåliga dagar, man kan inte alls vara på topp jämt, och det kan vara saker o ting som tynger en som verkligen behöva komma ut, det är liksom inte mänskligt annars. Men jag ska, och gör verkligen mitt bästa för att  försöka göra andra saker emot det, än och gå runt som en tickande bomb. Om jag jobbar på mina "utbrott" så får min familj en lugnare och harmoinskare mamma/sambo och jag mår bättre, trots motgångar/stress u name it. Jag försöker verkligen, och än sålänge så tycker jag att det har blivit någolunda bättre iallafall, så jag är på god väg! *duktiga jag* :)


Oj! Nu skenade jag iväg och plötsligt så skrev jag om saker som jag egentligen inte alls hade tänkt och skriva om i detta inlägg, så det kan gå :D.

Nu ska jag ta och spela lite Mix Max med min äldsta dotter, och göra lite mellis tror jag. Har ju fruktsallad kvar sen igår så ;).



HAPPY Fredag!